bandurrear
bandurrearbandurrear
(
ban·dur·re·ar
ban·dur·re·ar
)Conjugação:regular.
Particípio:regular.
verbo intransitivo
1.
Tocar bandurra.
2.
[Figurado]
[Figurado]
Andar na pândega, na ociosidade.
Secção de palavras relacionadas